The tough goes
GET A ROOM!
Visar inlägg med etikett Chelsea. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Chelsea. Visa alla inlägg
2007-12-17
2007-10-11
Därför gör Chelsea som de gör
Det känns så kolossalt uppenbart varför Chelsea mitt under pågående säsong petar in Henk Ten Cate, närmast från Ajax, som assisterande manager, trots att man redan har en sådan i Steve Clarke. Det känns lika strålande solklart varför Chelsea valde att ersätta Mourinho med någon från den egna organisationen i stället för ett stort namn utifrån.
Roman Abramovich vill inte bara vinna. Han vill vinna med stil. Det har Peter Kenyon, klubbens vd, tidigare klargjort.
När Frank Rijkaard kom till Barcelona 2003 plockade han in Henk Ten Cate som sin assistent. Ronaldinho köptes in men Barca gick igenom sin femte raka trofélösa säsong. Men på de två efterföljande säsongerna blev det två ligatitlar och en Champions League-seger.
Rijkaard och Ten Cate såg till att Barcelona vann – med stil.
Jag är övertygad om att Roman vill att de båda holländarna ska leda hans lag och att värvningen av Ten Cate är början på något nytt.
Jag kan mycket, mycket, mycket väl tänka mig att Chelsea pratade även med Rijkaard inte långt efter Mourinhos avgång, men att Barcatränaren sa nej tack, jag vill avsluta säsongen med Barcelona först. Det förvånar mig inte om det finns någon form av avtal Chelsea och Rijkaard emellan. För inte lämnade Ten Cate sitt jobb som huvudtränare i Ajax för att assistera Avram Grant, vars största merit är att nästan ha tagit Israel till VM?
Med en otillgänglig Rijkaard var Grant ett enkelt alternativ som temporär manager. Han kör säsongen ut och går sedan tillbaka till sitt vanliga direktörsjobb (det framstår förresten mer och mer som en kompisanställning från Abramovichs sida, eftersom Grant uppenbarligen utan problem kunde lämna direktörsposten mitt under säsongen).
Ten Cate får gott om tid att bekanta sig med klubben och eventuellt vänja Chelseaspelarna vid Ajax/Barca-liknande träningar för att ge Rijkaard ett så dukat bord som möjligt när han kommer i sommar, efter att ha fört Barcelona till ligaseger för tredje gången.
Abramovich har säkert stora förhoppningar om att få sin pissblöta dröm, Ronaldinho, till Stamford Bridge med två före detta Barcatränare i staben.
Och vill man vara riktigt konspiratorisk kan man spekulera i att Ronaldinhos påstådda partynätter är något Chelsea pushar på i hopp om att enklare och billigare få loss brassen i sommar.
Jag vill oerhört gärna höra Linjens få men tappra läsares tankar kring denna teori.
Roman Abramovich vill inte bara vinna. Han vill vinna med stil. Det har Peter Kenyon, klubbens vd, tidigare klargjort.
När Frank Rijkaard kom till Barcelona 2003 plockade han in Henk Ten Cate som sin assistent. Ronaldinho köptes in men Barca gick igenom sin femte raka trofélösa säsong. Men på de två efterföljande säsongerna blev det två ligatitlar och en Champions League-seger.
Rijkaard och Ten Cate såg till att Barcelona vann – med stil.
Jag är övertygad om att Roman vill att de båda holländarna ska leda hans lag och att värvningen av Ten Cate är början på något nytt.
Jag kan mycket, mycket, mycket väl tänka mig att Chelsea pratade även med Rijkaard inte långt efter Mourinhos avgång, men att Barcatränaren sa nej tack, jag vill avsluta säsongen med Barcelona först. Det förvånar mig inte om det finns någon form av avtal Chelsea och Rijkaard emellan. För inte lämnade Ten Cate sitt jobb som huvudtränare i Ajax för att assistera Avram Grant, vars största merit är att nästan ha tagit Israel till VM?
Med en otillgänglig Rijkaard var Grant ett enkelt alternativ som temporär manager. Han kör säsongen ut och går sedan tillbaka till sitt vanliga direktörsjobb (det framstår förresten mer och mer som en kompisanställning från Abramovichs sida, eftersom Grant uppenbarligen utan problem kunde lämna direktörsposten mitt under säsongen).
Ten Cate får gott om tid att bekanta sig med klubben och eventuellt vänja Chelseaspelarna vid Ajax/Barca-liknande träningar för att ge Rijkaard ett så dukat bord som möjligt när han kommer i sommar, efter att ha fört Barcelona till ligaseger för tredje gången.
Abramovich har säkert stora förhoppningar om att få sin pissblöta dröm, Ronaldinho, till Stamford Bridge med två före detta Barcatränare i staben.
Och vill man vara riktigt konspiratorisk kan man spekulera i att Ronaldinhos påstådda partynätter är något Chelsea pushar på i hopp om att enklare och billigare få loss brassen i sommar.
Jag vill oerhört gärna höra Linjens få men tappra läsares tankar kring denna teori.
2007-09-24
En blind djävul finner ett korn
Min aktade granne Lars-Petter Björk är ett djävulskt Manchester United fan. Troligen topp 100 "Mest partiska supportrarna" i världen. När "De röda djävlarna" slog Liverpool med 1-0 på bortaplan förra säsongen tyckte han inte det var det minsta orättvist, till exempel. Kritiserar du en Unitedspelares agerande före han gjort det, tar han de alltid under sina vingar och försvarar agerandet.
Jag fick privilegiet att kika på matchen United - Chelsea tillsammans med och hos granne Björk i dag. För två helger sedan kikade jag på IFK Göteborg - Elfsborg i samma lägenhet och sällskap. När Daniel Alexandersson blev tilldömd straff efter Mattias Bjärsmyrs tackling under den allsvenska matchen blev - den lika partiske IFK Göteborgsupportern - Björk fly förbannad. Han tappade kontrollen och vrålade ursinnigt i sin lägenhet, undrandes "Hur i helvet kan domaren blåsa straff där?!".
Under dagens match gjorde Joe Cole en liknande tackling på Patrice Evra. Historien upprepade sig då, delvis. En stående Björk vrålade sig hes, undrades "Hur i helvete kan domaren inte blåsa straff där?!".
Efter matchen var partiske Björk oerhört lycklig. Fram tills att vår lagkamrat, Arsenalsupportern, Patrik Lindell ringde honom. Lindell tyckte att resultatet var orättvist, eftersom ena målet gjordes på för mycket övertid och det andra på en feldömd straff. Min granne ansåg att Lindell hade helt fel, även om han - knappt och motvilligt - förstod hans argument.
- Chelsea hade ju inte en målchans på hela matchen, argumenterade en märkbart irriterad Björk efter samtalet.
Hur partisk Björk än må vara, så har han rätt i att United förtjänade så väl två mål som tre poäng.
Jag fick privilegiet att kika på matchen United - Chelsea tillsammans med och hos granne Björk i dag. För två helger sedan kikade jag på IFK Göteborg - Elfsborg i samma lägenhet och sällskap. När Daniel Alexandersson blev tilldömd straff efter Mattias Bjärsmyrs tackling under den allsvenska matchen blev - den lika partiske IFK Göteborgsupportern - Björk fly förbannad. Han tappade kontrollen och vrålade ursinnigt i sin lägenhet, undrandes "Hur i helvet kan domaren blåsa straff där?!".
Under dagens match gjorde Joe Cole en liknande tackling på Patrice Evra. Historien upprepade sig då, delvis. En stående Björk vrålade sig hes, undrades "Hur i helvete kan domaren inte blåsa straff där?!".
Efter matchen var partiske Björk oerhört lycklig. Fram tills att vår lagkamrat, Arsenalsupportern, Patrik Lindell ringde honom. Lindell tyckte att resultatet var orättvist, eftersom ena målet gjordes på för mycket övertid och det andra på en feldömd straff. Min granne ansåg att Lindell hade helt fel, även om han - knappt och motvilligt - förstod hans argument.
- Chelsea hade ju inte en målchans på hela matchen, argumenterade en märkbart irriterad Björk efter samtalet.
Hur partisk Björk än må vara, så har han rätt i att United förtjänade så väl två mål som tre poäng.
2007-09-23
2007-09-21
Den vinnande säregenheten
Långared, våren 1994. Där och då genomförde jag min första fotbollsträning, vid knappt sju års ålder. Sju år senare spelade jag i Vårgårda IK. Jag hade flyttat till Vårgårda och således även bytt förening säsongen tidigare. Min övergångssäsong spelade jag med 87or och 88or i p14-serien. Vi hade en underbar tränare - Jan-Olof Karlsson. Egentligen var han ishockeytränare. Låt mig säga att det märktes på hans övningar och träningsupplägg. Ofta kändes det som att vi utövade mer fys- än bollträning. Och detta var ändå under säsong...
En sak förstod jag inte. Hur i helvete han kunde få med ett gäng 14-åriga killar - mitt i puberteten, som har en hel drös med funderingar om livet som de säkerligen vill utforska - att stå ut med denna träning. Att njuta av den. Att få laget att fungera bättre än något p14-lag Vårgårda IK haft.
Han var en i gänget. En komisk en i gänget. Duschningsprocessen behövde vi spelare aldrig klara av ensamma. Gladeligen tog han av sig naken, tog tvålen i ena handen och handduken i andra handen och gick med bestämda steg emot duscharna efter varje träning. Under hans genomgångar och förklaring av övningar använde han två fraser mer än några andra.
"Har ni två ett eget möte där borta, eller?"
"Jag behöver två bastanta herrar"
Sällan varken mer eller mindre än två.
Som ni förstår använde han ganska säregna metoder. Och de gav resultat. Vi vann p14-serien.
Jag har haft andra tränare som också gjort underverk med mig och mitt lag. Kjell Johansson har lett mig och mina jämnåriga Holmianer till en andraplats och en tredjeplats i världens största inomhuscup. Kjell hade en större auktoritet och kunskap än J-O, men min poäng handlar inte om Kjell Johansson.
Min poäng handlar om att tränare med säregna metoder som lyckas är ovanligt. Låt oss kalla dem "The special ones". De krävs i lag som Vårgårda IK p14, där många drar åt olika håll (EPA-traktorer och alkohol vs. skolflitighet och filmkvällar).
Manchester City har blivit en sådan klubb. De har en av "The special ones".
Chelsea är en sådan klubb. De har inte en av "The special ones".
Och tro mig, det kommer att märkas.
En sak förstod jag inte. Hur i helvete han kunde få med ett gäng 14-åriga killar - mitt i puberteten, som har en hel drös med funderingar om livet som de säkerligen vill utforska - att stå ut med denna träning. Att njuta av den. Att få laget att fungera bättre än något p14-lag Vårgårda IK haft.
Han var en i gänget. En komisk en i gänget. Duschningsprocessen behövde vi spelare aldrig klara av ensamma. Gladeligen tog han av sig naken, tog tvålen i ena handen och handduken i andra handen och gick med bestämda steg emot duscharna efter varje träning. Under hans genomgångar och förklaring av övningar använde han två fraser mer än några andra.
"Har ni två ett eget möte där borta, eller?"
"Jag behöver två bastanta herrar"
Sällan varken mer eller mindre än två.
Som ni förstår använde han ganska säregna metoder. Och de gav resultat. Vi vann p14-serien.
Jag har haft andra tränare som också gjort underverk med mig och mitt lag. Kjell Johansson har lett mig och mina jämnåriga Holmianer till en andraplats och en tredjeplats i världens största inomhuscup. Kjell hade en större auktoritet och kunskap än J-O, men min poäng handlar inte om Kjell Johansson.
Min poäng handlar om att tränare med säregna metoder som lyckas är ovanligt. Låt oss kalla dem "The special ones". De krävs i lag som Vårgårda IK p14, där många drar åt olika håll (EPA-traktorer och alkohol vs. skolflitighet och filmkvällar).
Manchester City har blivit en sådan klubb. De har en av "The special ones".
Chelsea är en sådan klubb. De har inte en av "The special ones".
Och tro mig, det kommer att märkas.
2007-09-19
Ägg
I våras pratade José Mourinho om unga spelare som meloner. Inför tisdagens möte med Rosenborg var det ägg och omeletter som gällde när han fick frågan om han delar Romans påstådda vilja att vinna med stil samtidigt som han försökte påpeka att flera av hans bästa spelare finns på skadelistan.
"No eggs, no omelette. And it depends on the quality of the eggs. In the supermarket, you have eggs class one, class two, class three. Some are more expensive than others and some give you better omelettes. So when the class one eggs are in Waitrose and you cannot go there you have a problem."
I kväll blev det två förlorade ä... poäng på för Chelsea. Utan Lampard. Utan Drogba. Nu har Mourinhos lag inte vunnit sedan 25 augusti.
Det finns ingen fotbollstränare som kan pendla mellan störtskön lirare och vidrigt svin på samma sätt som José.
Fast alla kommentarer han har kläckt ur sig genom åren är totalt nonsens i jämförelse med Eric Cantonas klassiska poesi om fiskmåsar, trålare och sardiner. Där kan vi snacka om klass.
"No eggs, no omelette. And it depends on the quality of the eggs. In the supermarket, you have eggs class one, class two, class three. Some are more expensive than others and some give you better omelettes. So when the class one eggs are in Waitrose and you cannot go there you have a problem."
I kväll blev det två förlorade ä... poäng på för Chelsea. Utan Lampard. Utan Drogba. Nu har Mourinhos lag inte vunnit sedan 25 augusti.
Det finns ingen fotbollstränare som kan pendla mellan störtskön lirare och vidrigt svin på samma sätt som José.
Fast alla kommentarer han har kläckt ur sig genom åren är totalt nonsens i jämförelse med Eric Cantonas klassiska poesi om fiskmåsar, trålare och sardiner. Där kan vi snacka om klass.
2007-09-17
Svar på tal
Fyra omgångar in på säsongen:
1 Chelsea, 10 p
10 Man Utd, 5 p
"Five points is a hell of a gap to have this early on. It's going to be difficult for United."
- John Terry, 29 augusti 2007
Nu, två omgångar senare:
4 Man Utd, 11 p
5 Chelsea, 11 p
Håll käften, Terry.
Söndag, 17.00, Manchester United vs Chelsea. Do not miss.
1 Chelsea, 10 p
10 Man Utd, 5 p
"Five points is a hell of a gap to have this early on. It's going to be difficult for United."
- John Terry, 29 augusti 2007
Nu, två omgångar senare:
4 Man Utd, 11 p
5 Chelsea, 11 p
Håll käften, Terry.
Söndag, 17.00, Manchester United vs Chelsea. Do not miss.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
