Linjen har tidigare tagit upp frågan om en utökning från fem till sju avbytare i Premier League. Under de senaste dagarna har ämnet tagit fart då några av ligans tyngsta managers uttryckt sin önskan att tillåtas plocka ut 18 i stället för 16 spelare i matchtruppen.
I VM- och EM-kvalmatcher har man det. I Champions League och Uefacupen har man det. I alla stora ligor på andra sidan kanalen har man det. Till och med lillebror i norr har det sedan ett par år tillbaka. Jag begriper inte varför man inte har sjumannabänkar i England.
Premier League har tidigare varit emot en förändring, med förklaringen att det gynnar de stora klubbarna med de stora trupperna. Faktum är att, som Sir Alex sa, i dagens läge har även de mindre klubbarna stora trupper. Men även om ett lag skulle ha en väldigt liten trupp alternativt ett visst manfall ser jag bara fördelar med att få ta ut två extra avbytare.
Det skulle bli så mycket enklare att slussa in de yngre förmågorna i laget. Leder du med ett par mål och en kvart återstår av matchen har du ett perfekt läge att ge en lovande tonåring chansen. Med bara fem avbytare kanske de där båda 34-åringarna är de enda du kan byta in i slutet av en sån match, eftersom du inte vågade plocka ut den oerfarne 17-åringen.
Det är troligt att frågan kommer att diskuteras på Premier Leagues summer conference. För att förslaget ska klubbas igenom krävs det att minst 14 av 20 Premier League-klubbar är för en regeländring. Jag tror att det är möjligt. I så fall får vi se sju avbytare på bänkarna redan nästa säsong.
Visar inlägg med etikett Allmänt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Allmänt. Visa alla inlägg
2007-11-07
2007-10-30
Helgens reaktioner
Det finns anfallare som, nästan uteslutande, gör specifika avslut vid frilägen. Henry placerar med höger insida till vänster om målvakten och Bergkamp gör sina patenterade chippliknande avslut och Alan Shearer bombade.
Men jag har då aldrig hört talas om en målvakt som, nästan uteslutande, släpper in skott på en viss sida om sig eller på inlägg exempelvis. Förrän Joe Hart släppte in fyra mål mellan benen i lördags mot Chelsea. Bloggprofilen granne Björk tyckte det var så barockt att han sade:
- Har han hål mellan benen, eller?
***
På tal om lördagsmatchen emellan Chesea och Manchester City måste jag säga att Avram Grant kanske inte är så pjåkig jämfört med Mourinho. Ur underhållningssynpunkt, alltså. Jag skrattade inombords, analyserade och njöt nästan lika mycket åt hans (uteblivna) reaktioner på vart och ett av Chelseas mål, som jag gjorde åt Mourinhos färgstarka uttalanden.
***
Wayne Rooney och Carlos Tevez spelade tillsammans i lördags. Kul för Manchester United. Kanske ännu roligare för Ronaldo och Adriano, Jürgen Klinsmann och Rudi Völler, Peter Crouch och Dirk Kuijt, Samuel Eto'o och Ronaldinho, Patrick Kluivert och Jari Litmanen. Nu slipper de konkurrera om att vara det fulaste anfallsparet i modern fotbollshistoria.
Men jag har då aldrig hört talas om en målvakt som, nästan uteslutande, släpper in skott på en viss sida om sig eller på inlägg exempelvis. Förrän Joe Hart släppte in fyra mål mellan benen i lördags mot Chelsea. Bloggprofilen granne Björk tyckte det var så barockt att han sade:
- Har han hål mellan benen, eller?
***
På tal om lördagsmatchen emellan Chesea och Manchester City måste jag säga att Avram Grant kanske inte är så pjåkig jämfört med Mourinho. Ur underhållningssynpunkt, alltså. Jag skrattade inombords, analyserade och njöt nästan lika mycket åt hans (uteblivna) reaktioner på vart och ett av Chelseas mål, som jag gjorde åt Mourinhos färgstarka uttalanden.
***
Wayne Rooney och Carlos Tevez spelade tillsammans i lördags. Kul för Manchester United. Kanske ännu roligare för Ronaldo och Adriano, Jürgen Klinsmann och Rudi Völler, Peter Crouch och Dirk Kuijt, Samuel Eto'o och Ronaldinho, Patrick Kluivert och Jari Litmanen. Nu slipper de konkurrera om att vara det fulaste anfallsparet i modern fotbollshistoria.
2007-10-26
Transfersugna
I denna underbara fotbollsvärld så finns det oändligt många rykten. Ska nu prata igenom några rykten så får vi se ifall vi kommer fram till något vettigt.
Andriy Shevchenko den store liraren som skulle knäcka målvakterna i England. Så tänkte nog en hel del när han flyttade till Chelsea. Nu har det blivit precis omvänt. Hetaste klubben att värva honom. Milan såklart!!
Didier Drogba har lyft sig klasser år för år han har varit i den engelska fotbollen. Stor, stark, snabb, bra skott. Den killen har det mesta. Han var dock en av Jose Mourinhos personliga favoriter och nu när Chelsea vill byta ut lite spelare så bli inte förvånad ifall Drogba lämnar. Han har själv också uttryckt att han vill lämna klubben. Troligaste klubben är lite svårare att se. Real? Milan? Juve? Inter? Nej jag ser helst att han hamnar i Valencia.
Frank Lampard har varit navet i Chelsea dom senaste åren men börjar nu packa flyttlåda på flyttlåda hemma. Var också en av Jose Mourinhos favoriter och behöver nog en ny utmaning. Tror att Lampard hamnar i Barcelona eller i Juventus.
SWP är en bra spelare men ingen världsspelare, det har han säkert fått höra oftare än vad man kan tro. Den snabbe SWP gör nog bäst i att byta klubb och Man. City ligger säkert bra till. Personligen hoppas jag han väljer Liverpool om dom nu vill ha honom. Tror han skulle passa bra in där.
Dimitar Berbatov var en av ligans bästa förra året. Nu har han fått hårdare bevakning, haft lite oflyt och börjar säkert tvivla lite på sig själv. Såg han sittandes på bänken när Spurs mötte Newcastle och filmsnutten sa mer än vad jag orkar säga just nu. Grinig, hängig han var allt. Tippar att han lämnar Spurs inom ett år och han går faktiskt till Arsenal, en klubb som anfaller konstant och styr oftast matcherna är precis vad han skulle behöva.
Arsenal skulle behöva en målvakt till. Vem ska man välja, den griniga Lehmann eller den lite oslipade Almunia? Känns som att Wenger måste ut på marknaden och plocka in en målvakt till. Vem ska han då välja? Skulle gärna se att Shay Given äntligen skulle få en ordentlig chans i ett storlag som bygger nytt.
Att flytta in i England så ryktas det ständigt om Ronaldinho, ni vet killen som varje gång gör något dåligt så garvar han för sig själv. Ryktas att det är Chelsea och Milan som vill ha Ronaldinho i laget. Han prestationer på plan motsvarar inte hans lön i dagsläget och lille Laporta vill nog sälja så snabbt som möjligt.
Iveckan spelas Challenge Trophy, resultaten i första omgången blev följande. Skottland - England 20-31, Luxemburg - Irland 50-22 och Färöarna - Malta 37-18. I handboll alltså
Andriy Shevchenko den store liraren som skulle knäcka målvakterna i England. Så tänkte nog en hel del när han flyttade till Chelsea. Nu har det blivit precis omvänt. Hetaste klubben att värva honom. Milan såklart!!
Didier Drogba har lyft sig klasser år för år han har varit i den engelska fotbollen. Stor, stark, snabb, bra skott. Den killen har det mesta. Han var dock en av Jose Mourinhos personliga favoriter och nu när Chelsea vill byta ut lite spelare så bli inte förvånad ifall Drogba lämnar. Han har själv också uttryckt att han vill lämna klubben. Troligaste klubben är lite svårare att se. Real? Milan? Juve? Inter? Nej jag ser helst att han hamnar i Valencia.
Frank Lampard har varit navet i Chelsea dom senaste åren men börjar nu packa flyttlåda på flyttlåda hemma. Var också en av Jose Mourinhos favoriter och behöver nog en ny utmaning. Tror att Lampard hamnar i Barcelona eller i Juventus.
SWP är en bra spelare men ingen världsspelare, det har han säkert fått höra oftare än vad man kan tro. Den snabbe SWP gör nog bäst i att byta klubb och Man. City ligger säkert bra till. Personligen hoppas jag han väljer Liverpool om dom nu vill ha honom. Tror han skulle passa bra in där.
Dimitar Berbatov var en av ligans bästa förra året. Nu har han fått hårdare bevakning, haft lite oflyt och börjar säkert tvivla lite på sig själv. Såg han sittandes på bänken när Spurs mötte Newcastle och filmsnutten sa mer än vad jag orkar säga just nu. Grinig, hängig han var allt. Tippar att han lämnar Spurs inom ett år och han går faktiskt till Arsenal, en klubb som anfaller konstant och styr oftast matcherna är precis vad han skulle behöva.
Arsenal skulle behöva en målvakt till. Vem ska man välja, den griniga Lehmann eller den lite oslipade Almunia? Känns som att Wenger måste ut på marknaden och plocka in en målvakt till. Vem ska han då välja? Skulle gärna se att Shay Given äntligen skulle få en ordentlig chans i ett storlag som bygger nytt.
Att flytta in i England så ryktas det ständigt om Ronaldinho, ni vet killen som varje gång gör något dåligt så garvar han för sig själv. Ryktas att det är Chelsea och Milan som vill ha Ronaldinho i laget. Han prestationer på plan motsvarar inte hans lön i dagsläget och lille Laporta vill nog sälja så snabbt som möjligt.
Iveckan spelas Challenge Trophy, resultaten i första omgången blev följande. Skottland - England 20-31, Luxemburg - Irland 50-22 och Färöarna - Malta 37-18. I handboll alltså
2007-10-11
Test: Vad förvånar dig?
Fotbollsvärlden är ständigt i rörelse. Det spelar ingen roll om det är sommar, vinter, vår eller höst – det händer alltid något. Mycket av det som far förbi är helt normalt och man tänker inte särskilt mycket på det. Men så finns det de där sakerna som överraskar, slår ner som bomber, får en att häpna.
Här följer ett test som går ut på att se hur du reagerar på olika företeelser som faktiskt har ägt rum. Du ska helt enkelt svara A, B eller C beroende på vilken av sakerna som frapperar just dig.
1. Du blir redigt förvånad när du hör talas om att
A) Newcastle lyfter med Big Sam.
B) Bolton rasar utan Big Sam.
C) Hermann Hreidarsson gör mål för andra PL-matchen i följd.
2. Du svimmar nästan av chock när du läser att
A) Stephen Ireland blir uttagen i irländska landslaget trots sina lögner.
B) Stephen Ireland återigen tackar nej till landslagsspel.
C) Stephen Ireland tackar nej utan att ljuga röven av förbundskapten Staunton.
3. Du tvingas ta hjälp av psykolog och lugnande för att komma ur chocken du fick av att
A) Louis Saha är skadad igen.
B) Roque Santa Cruz är skadad igen.
C) Harry Kewell rapporteras vara aktuell för spel nästa helg.
4. Du börjar se flygande lejon och springande hus när du fått klart för dig att
A) Rafa håller på att rotera sönder Liverpool (2 segrar på 7 senaste).
B) Derby mycket väl kan slå Sunderlands bottenrekord på 15 poäng.
C) Robbie Savage blev utvisad för första gången i karriären så sent som 2004.
5. Du slängs in i en madrasserad cell iklädd tvångströja efter att ha chockats svårt av att
A) Fifa återigen visar att deras rankningar, omröstningar och hej & hå inte ska tas på allvar.
B) Fifas rankningar, omröstningar och hej & hå ändå tas på allvar.
C) Robbie Savage blev utvisad för första gången i PL så sent som 2006.
6. Ditt hjärta stannar när du får reda på det faktum att
A) Legenden Roy Keane, efter att hans Sunderland förlorat mot Arsenal i helgen, var fast bestämd att The Gunners inte är ligans bästa lag, utan … Just det.
B) Konungen från Leeds, Alan Smith, har dragit på sig flest frisparkar av alla i hela PL.
C) Robbie Savages första utvisning i PL kom efter att han tagit med hand.
RESULTAT (markera texten nedan)
Antal val av svarsalternativ C
6: Du är en fullt normal människa
5 eller färre: Du är en sinnessjuk jävel
Här följer ett test som går ut på att se hur du reagerar på olika företeelser som faktiskt har ägt rum. Du ska helt enkelt svara A, B eller C beroende på vilken av sakerna som frapperar just dig.
1. Du blir redigt förvånad när du hör talas om att
A) Newcastle lyfter med Big Sam.
B) Bolton rasar utan Big Sam.
C) Hermann Hreidarsson gör mål för andra PL-matchen i följd.
2. Du svimmar nästan av chock när du läser att
A) Stephen Ireland blir uttagen i irländska landslaget trots sina lögner.
B) Stephen Ireland återigen tackar nej till landslagsspel.
C) Stephen Ireland tackar nej utan att ljuga röven av förbundskapten Staunton.
3. Du tvingas ta hjälp av psykolog och lugnande för att komma ur chocken du fick av att
A) Louis Saha är skadad igen.
B) Roque Santa Cruz är skadad igen.
C) Harry Kewell rapporteras vara aktuell för spel nästa helg.
4. Du börjar se flygande lejon och springande hus när du fått klart för dig att
A) Rafa håller på att rotera sönder Liverpool (2 segrar på 7 senaste).
B) Derby mycket väl kan slå Sunderlands bottenrekord på 15 poäng.
C) Robbie Savage blev utvisad för första gången i karriären så sent som 2004.
5. Du slängs in i en madrasserad cell iklädd tvångströja efter att ha chockats svårt av att
A) Fifa återigen visar att deras rankningar, omröstningar och hej & hå inte ska tas på allvar.
B) Fifas rankningar, omröstningar och hej & hå ändå tas på allvar.
C) Robbie Savage blev utvisad för första gången i PL så sent som 2006.
6. Ditt hjärta stannar när du får reda på det faktum att
A) Legenden Roy Keane, efter att hans Sunderland förlorat mot Arsenal i helgen, var fast bestämd att The Gunners inte är ligans bästa lag, utan … Just det.
B) Konungen från Leeds, Alan Smith, har dragit på sig flest frisparkar av alla i hela PL.
C) Robbie Savages första utvisning i PL kom efter att han tagit med hand.
RESULTAT (markera texten nedan)
Antal val av svarsalternativ C
6: Du är en fullt normal människa
5 eller färre: Du är en sinnessjuk jävel
2007-09-25
Svensk tränare - svensk support
Klickade mig just in på Aftonbladet > Fotboll > England. Där kunde jag välja mitt favoritlag i en undersökning. När jag klickat i Newcastle kom resultatet upp.
Tur att vi är ett (obetydligt) lilleputtland.
- Manchester United, 20.8%
- Arsenal och Manchester City, 19.4%
- Liverpool, 18.8%
Tur att vi är ett (obetydligt) lilleputtland.
2007-09-22
Grå
Svenska spelare som är extremt gråa finns det gott om. Alla har en koppling till England, även fast vissa inte spelat i PL.
Målvakt: Magnus Hedman, lysande i Coventry, dålig i Celtic, värdelös i Ancona och otroligt pösig med sin kramsnus i Chelsea. Bra jobb dock i TV4.
Vänsterback: Nils-Eric Johansson spåddes en lysande framtid när han var ungdomsproffs i Bayern men man kan väl säga utan att sticka ut hakan allt för mycket att han inte direkt rosat marknaden varken i Tyskland, England eller i Sverige. Långsam, långhårig, avlångt ansikte ger han betyget: En dålig kopia av Tauer.
Mittback: Michael " The Killer " Svensson som skulle lyfta det svenska landslaget fick några oturliga skador och kom aldrig i närheten av den formen han en gång visade i franska Troyes.
Högerback: Smärtar att säga men mannen som alltid gav allt för Bajen valde pengarna i Southhampton istället för att komma tillbaka till Söderstadion. Tappade sin landslagsplats efter en katastrofal match mot Irland. Hade han kommit hem skulle han vara älskad för evigt, nu blir han bara en spelare som försvinner i mängden.
Vänstermittfält: Andreas Johansson är killen som aldrig varit bra, godkänd i Djurgården och riktigt dålig i Wigan. Nu slickar han såren i Ålborg och ska vara deras styrande offensiva kraft. Lycka till Adde, att du har blivit uttagen i landslaget på senare tid är bara pinsamt.
Innermittfält: Taco Anders hade ingen vidare tid i England, beskylldes över att vara för feg i närkamperna och då kommer man inte långt i PL. Hade vissa ljuspunkter men för mesta tiden så var det regn över honom. Kanske därför han valde att flytta hem till Borås.
Innermittfält: Jonny Rödlund var mannen på allas läppar när han flyttade till storklubben Manchester United men han lyckades inte riktigt där kan man väl säga. Har flängt runt halva världen för att försöka bevisa att han är en bra spelare men han har bara visat framfötterna i Enköping i Superettan.
Högermittfält: Kan inte förstå att denna spelare har gjort över hundra landskamper, han är den som gnäller mest i allsvenskan och om någon nuddar honom så faller han som ett korthus. Ett litet plus får han dock och det är bara på grund av att hans bror spelade på Mestalla med en hjärnskakning.
Forward: Rosade marknaden i IFK, några småskavanker i Milan och en av Newcastles sämsta köp genom tiderna. Andreas Andersson, för bra för allsvenskan för dålig för resten av världen.
Forward: Martin Pringle gjorde några mål i Benfica, lyckades dock inte göra detsamma i Charlton. Oskön spelstil som inte uträttade något speciellt för sitt lag. Nu tränare i en annan sport nämligen damfotboll.
Sista spelaren lämnar jag över till er. Gärna en kort anledning varför just den spelaren ska få sista platsen.
Målvakt: Magnus Hedman, lysande i Coventry, dålig i Celtic, värdelös i Ancona och otroligt pösig med sin kramsnus i Chelsea. Bra jobb dock i TV4.
Vänsterback: Nils-Eric Johansson spåddes en lysande framtid när han var ungdomsproffs i Bayern men man kan väl säga utan att sticka ut hakan allt för mycket att han inte direkt rosat marknaden varken i Tyskland, England eller i Sverige. Långsam, långhårig, avlångt ansikte ger han betyget: En dålig kopia av Tauer.
Mittback: Michael " The Killer " Svensson som skulle lyfta det svenska landslaget fick några oturliga skador och kom aldrig i närheten av den formen han en gång visade i franska Troyes.
Högerback: Smärtar att säga men mannen som alltid gav allt för Bajen valde pengarna i Southhampton istället för att komma tillbaka till Söderstadion. Tappade sin landslagsplats efter en katastrofal match mot Irland. Hade han kommit hem skulle han vara älskad för evigt, nu blir han bara en spelare som försvinner i mängden.
Vänstermittfält: Andreas Johansson är killen som aldrig varit bra, godkänd i Djurgården och riktigt dålig i Wigan. Nu slickar han såren i Ålborg och ska vara deras styrande offensiva kraft. Lycka till Adde, att du har blivit uttagen i landslaget på senare tid är bara pinsamt.
Innermittfält: Taco Anders hade ingen vidare tid i England, beskylldes över att vara för feg i närkamperna och då kommer man inte långt i PL. Hade vissa ljuspunkter men för mesta tiden så var det regn över honom. Kanske därför han valde att flytta hem till Borås.
Innermittfält: Jonny Rödlund var mannen på allas läppar när han flyttade till storklubben Manchester United men han lyckades inte riktigt där kan man väl säga. Har flängt runt halva världen för att försöka bevisa att han är en bra spelare men han har bara visat framfötterna i Enköping i Superettan.
Högermittfält: Kan inte förstå att denna spelare har gjort över hundra landskamper, han är den som gnäller mest i allsvenskan och om någon nuddar honom så faller han som ett korthus. Ett litet plus får han dock och det är bara på grund av att hans bror spelade på Mestalla med en hjärnskakning.
Forward: Rosade marknaden i IFK, några småskavanker i Milan och en av Newcastles sämsta köp genom tiderna. Andreas Andersson, för bra för allsvenskan för dålig för resten av världen.
Forward: Martin Pringle gjorde några mål i Benfica, lyckades dock inte göra detsamma i Charlton. Oskön spelstil som inte uträttade något speciellt för sitt lag. Nu tränare i en annan sport nämligen damfotboll.
Sista spelaren lämnar jag över till er. Gärna en kort anledning varför just den spelaren ska få sista platsen.
Allround
Har tänkt att jag ska ta upp lite spelare som är bra och nyttiga att ha men inte alltid får det cred som dom verkligen förtjänar.
Phil Neville är en sådan spelare i mina ögon. Han kan spela på alla positioner i backlinjen plus att han även kan spela som defensiv innermittfältare och yttermittfältare. Han var aldrig riktigt ordinarie i United men han krigade och hade ett stort tålamod och väntade länge på sin chans. Har varit fullt godkänd i dom flesta landskamperna han har spelat och nu i Everton är han den klart bästa backen i deras lag vecka efter vecka. Ger alltid allt för laget och sådana finns det inte många kvar av.
Gareth Barry spelar helst som ytterback men har används flitigt både som mittback och mittfältare i Aston Villa. Snudd på landslaget flera gånger och är med några landslagssamlingar då och då när andra har tackat nej av olika anledningar. Aston Villas hjärta på planen som offrar ett ben för att vinna ett motlägg så att laget kan ta hand om bollen. Sen att han har petat Olof Mellberg ibland gör ju inte saken sämre.
John O`Shea borde kanske byta klubb. Godkänd på flera positioner men kommer aldrig vara ordinarie i en storklubb. Ett lag som Wigan hade passat han perfekt tror jag, där får han spela 90 minuter varje match och vara en nyckelspelare. Men har man blivit bortskämd i United är det svårt att anpassa sig till tjongaboll i Wigan.
Phil Neville är en sådan spelare i mina ögon. Han kan spela på alla positioner i backlinjen plus att han även kan spela som defensiv innermittfältare och yttermittfältare. Han var aldrig riktigt ordinarie i United men han krigade och hade ett stort tålamod och väntade länge på sin chans. Har varit fullt godkänd i dom flesta landskamperna han har spelat och nu i Everton är han den klart bästa backen i deras lag vecka efter vecka. Ger alltid allt för laget och sådana finns det inte många kvar av.
Gareth Barry spelar helst som ytterback men har används flitigt både som mittback och mittfältare i Aston Villa. Snudd på landslaget flera gånger och är med några landslagssamlingar då och då när andra har tackat nej av olika anledningar. Aston Villas hjärta på planen som offrar ett ben för att vinna ett motlägg så att laget kan ta hand om bollen. Sen att han har petat Olof Mellberg ibland gör ju inte saken sämre.
John O`Shea borde kanske byta klubb. Godkänd på flera positioner men kommer aldrig vara ordinarie i en storklubb. Ett lag som Wigan hade passat han perfekt tror jag, där får han spela 90 minuter varje match och vara en nyckelspelare. Men har man blivit bortskämd i United är det svårt att anpassa sig till tjongaboll i Wigan.
2007-09-21
Dags för utökning
Vi börjar med en gåta:
Vad är av antalet fem, inledningsvis sittandes, varav fyra av dem brukar vara fysiskt aktiva medan den femte (och störste) allt som oftast rör sig så lite som möjligt?
Nopp. Familjen Simpson är fel svar. Rätt svar är avbytarna i engelsk fotboll.
I de allra flesta europeiska fotbollsligor tillåter man sju avbytare, men i England, där får man bara ha fem. Jag kan fråga mig själv om och om igen vilka fördelar som finns med fem avbytare, men jag förblir en fågelholk.
Två extra spelare skulle ge två bra saker:
Veckans sju dagar, regnbågens sju färger, världens sju underverk – och Premier League-lagens sju avbytare. Ett nummer nästan lika mäktig som tolv.
Vad är av antalet fem, inledningsvis sittandes, varav fyra av dem brukar vara fysiskt aktiva medan den femte (och störste) allt som oftast rör sig så lite som möjligt?
Nopp. Familjen Simpson är fel svar. Rätt svar är avbytarna i engelsk fotboll.
I de allra flesta europeiska fotbollsligor tillåter man sju avbytare, men i England, där får man bara ha fem. Jag kan fråga mig själv om och om igen vilka fördelar som finns med fem avbytare, men jag förblir en fågelholk.
Två extra spelare skulle ge två bra saker:
- En spelare som är specificerad för en viss position kan en manager utan problem sätta på bänken i stället för på läktaren. Med en femmannabänk är managern mer beroende av att ha åtminstone en allroundspelare på bänken. Men i nio fall av tio gör en renodlad spelare ett bättre jobb på sin position än vad – utan att ha något emot honom – en O’Shea-typ gör på samma position.
- Unga talanger får större chans att ta en plats på bänken och därmed, mycket logiskt, större chans att få spela A-lagsfotboll. Med en femmannabänk har en manager sällan ”råd” att ta ut en orutinerad tonåring.
Veckans sju dagar, regnbågens sju färger, världens sju underverk – och Premier League-lagens sju avbytare. Ett nummer nästan lika mäktig som tolv.
2007-09-13
Back on track
Det finns fantastiska reklamfilmer (OKQ8, Dolmio, Nokian däck), men det är själva Scrubsavsnittet som är det allra bästa, det man verkligen vill titta på. Detsamma gäller fotbollen. Det finns spännande kvalmatcher under landslagsuppehållen, men det är ligaspelet man så gärna vill se.
Jag är ingen motståndare av landslagsfotbollen - men jösses vad skönt att Premier League är tillbaka nu på lördag. Det känns inte som att det är mindre än två veckor sedan United slog Tottenham, Aston Villa spöade Chelsea och Liverpool våldtog ett litet barn i form av Derby. Tiden går fort när man har roligt. Desto långsammare går den när det är spelledigt på de engelska arenorna.
Everton nästa för Uniteds del. Ronaldo tillbaka. Även Saha är tillbaka, vilket innebär att Tevez kommer till sin rätt när han slipper spela som spjutspets. Rooney och kapten Neville är på gång och de båda spelar garanterat innan månaden är slut.
Det är dock en sak som stör mig. Kalla det dagens i-landsproblem om ni vill. Matcherna Everton-United, Portsmouth-Liverpool och stekheta derbyt Tottenham-Arsenal har två saker gemensamt:
1) Jag vill gärna se dem.
2) De spelas samtidigt (13.00, 13.45, 14.30).
Jättebra jobbat, Premier League. Big time.
Jag har ingen aning om detta är de "ursprungliga" tiderna eller inte. Men jag kan inte undgå att plocka fram min konspiratoriska sida och undra om Rafa Bentítez kommentarer om Liverpools early kick-offs efter landslagsuppehåll ligger bakom detta.
Inte så konstigt med tanke på att lördagar näst intill alltid har en tidig match 13.45, en sen match 18.15 och resterande kl 16.00. Nu är det helt plötsligt tre tidiga matcher - var och en med ett förmodat topplag.
Nu återstår att se hur lång tid det dröjer innan Rafa gnäller över att Liverpool får spela på bortaplan, så pass tidigt som 12.45 engelsk tid, efter att en stor del av truppen precis har varit på utflykter i Europa med respektive landslag, medan Chelsea spelar hemma (Blackburn) med avspark 17.15 lokal tid.
Jag tror faktiskt inte att han nämner ett ord om det på presskonferensen inför helgens match. Han väntar tills efter förlusten på Fratton Park.
Jag är ingen motståndare av landslagsfotbollen - men jösses vad skönt att Premier League är tillbaka nu på lördag. Det känns inte som att det är mindre än två veckor sedan United slog Tottenham, Aston Villa spöade Chelsea och Liverpool våldtog ett litet barn i form av Derby. Tiden går fort när man har roligt. Desto långsammare går den när det är spelledigt på de engelska arenorna.
Everton nästa för Uniteds del. Ronaldo tillbaka. Även Saha är tillbaka, vilket innebär att Tevez kommer till sin rätt när han slipper spela som spjutspets. Rooney och kapten Neville är på gång och de båda spelar garanterat innan månaden är slut.
Det är dock en sak som stör mig. Kalla det dagens i-landsproblem om ni vill. Matcherna Everton-United, Portsmouth-Liverpool och stekheta derbyt Tottenham-Arsenal har två saker gemensamt:
1) Jag vill gärna se dem.
2) De spelas samtidigt (13.00, 13.45, 14.30).
Jättebra jobbat, Premier League. Big time.
Jag har ingen aning om detta är de "ursprungliga" tiderna eller inte. Men jag kan inte undgå att plocka fram min konspiratoriska sida och undra om Rafa Bentítez kommentarer om Liverpools early kick-offs efter landslagsuppehåll ligger bakom detta.
Inte så konstigt med tanke på att lördagar näst intill alltid har en tidig match 13.45, en sen match 18.15 och resterande kl 16.00. Nu är det helt plötsligt tre tidiga matcher - var och en med ett förmodat topplag.
Nu återstår att se hur lång tid det dröjer innan Rafa gnäller över att Liverpool får spela på bortaplan, så pass tidigt som 12.45 engelsk tid, efter att en stor del av truppen precis har varit på utflykter i Europa med respektive landslag, medan Chelsea spelar hemma (Blackburn) med avspark 17.15 lokal tid.
Jag tror faktiskt inte att han nämner ett ord om det på presskonferensen inför helgens match. Han väntar tills efter förlusten på Fratton Park.
2007-09-12
Englands målvaktsproblem
Italien har världens bäste målvakt i Gianluigi Buffon. Spanien har Real Madrids Iker Casillas som ligger på samma nivå. Tyskland hade Oliver Kahn som under många år ansågs vara bäst, och nu är Timo Hildebrand (Valencia) på väg att ta över tröja #1 hos tyskarna. Frankrike hade Fabien Barthez, som lyckades lägga pajasfasonerna åt sidan i landslaget, och har nu en ännu starkare målvakt i Gregory Coupét.
England däremot ... Det är ingen hemlighet att det råder smärre målvaktskris i det landet. Man har gått från Ronaldinhos kompis David Seaman, via fruktansvärt ojämne David James, till skakige Paul Robinson.
Målvaktsfrågan är engelska landslagets näst största problem. Nummer ett är så klart hybrisen, som funnits sedan VM-guldet 1966.
Skulle man ta sig tid att ranka Premier Leagues bästa målvakter vet jag inte på vilken placering vi först skulle få se en engelsman. David James (burr) är den ende som kanske hade slagit sig in på en topp 10-placering i dagsläget.
Här följer en sammanställning av vilka länder som representeras bland förstamålvakterna (baserat på antalet matcher denna säsong) i Europas fem högst rankade ligor. Svart på vitt, att engelska keepers inte håller måttet.
Premier League, England
6: England
3: USA
2: Finland, Irland
1: Australien, Danmark, Holland, Spanien, Skottland, Tjeckien, Tyskland
Serie A, Italien
13: Italien
4: Brasilien
1: Argentina, Frankrike, Österrike
La Primera División, Spanien
11: Spanien
2: Argentina, Italien
1: Frankrike, Israel, Kamerun, Portugal, Uruguay
Bundesliga, Tyskland (18 lag)
14: Tyskland
3: Tjeckien
1: Bosnien & Hercegovina
Ligue 1, Frankrike
18: Frankrike
1: Kroatien, Senegal
Källa: Sky Sports Stats Centre
England däremot ... Det är ingen hemlighet att det råder smärre målvaktskris i det landet. Man har gått från Ronaldinhos kompis David Seaman, via fruktansvärt ojämne David James, till skakige Paul Robinson.
Målvaktsfrågan är engelska landslagets näst största problem. Nummer ett är så klart hybrisen, som funnits sedan VM-guldet 1966.
Skulle man ta sig tid att ranka Premier Leagues bästa målvakter vet jag inte på vilken placering vi först skulle få se en engelsman. David James (burr) är den ende som kanske hade slagit sig in på en topp 10-placering i dagsläget.
Här följer en sammanställning av vilka länder som representeras bland förstamålvakterna (baserat på antalet matcher denna säsong) i Europas fem högst rankade ligor. Svart på vitt, att engelska keepers inte håller måttet.
Premier League, England
6: England
3: USA
2: Finland, Irland
1: Australien, Danmark, Holland, Spanien, Skottland, Tjeckien, Tyskland
Serie A, Italien
13: Italien
4: Brasilien
1: Argentina, Frankrike, Österrike
La Primera División, Spanien
11: Spanien
2: Argentina, Italien
1: Frankrike, Israel, Kamerun, Portugal, Uruguay
Bundesliga, Tyskland (18 lag)
14: Tyskland
3: Tjeckien
1: Bosnien & Hercegovina
Ligue 1, Frankrike
18: Frankrike
1: Kroatien, Senegal
Källa: Sky Sports Stats Centre
2007-08-14
Direkt från Coca-Cola-ligan
Varje säsong får vi se spelare som kommer från The Championship till Premier League för att där göra succé. Vissa som följer med när deras lag flyttats upp, andra som värvas från ett Championshiplag till en klubb i PL.
Everton är en klubb som verkligen har lyckats med sina värvningar från Coca-Cola-ligan. Inför förra säsongen knöt de till sig Andy Johnson, som dock hade ett års erfarenhet från PL, och mittbacksbjässen Joleon Lescott från Wolves, som lär får slippa slösas på vänsterbacksplatsen efter köpet av Baines och kanske kan få ett och annat samtal från Smiling Steve under säsongen. Men det största fyndet är köpet av Tim Cahill, Millwall, för £1,5 miljoner. I dag skulle Everton begära det tiodubbla för den underbare australiern, som är en av ligans målfarligaste mittfältare.
Tottenham köpte Michael Dawson från Nottingham Forest. Den gänglige långbollsspecialisten har sedan flytten funnits med i engelska landslagstruppen flera gånger.
Reading gjorde succé förra säsongen och tappade Steve Sidwell, lagkapten och mittfältsnav, som flyttade till huvudstadens ökända stadsdel Russia Town för spel i Lokomotiv London.
Det känns som att det är en tidsfråga innan vänsterbacken Nicky Shorey, landslagsdebutant mot Brasilien tidigare i år, samt anfallarna Leroy Lita och Kevin Doyle faller för locktonerna från större klubbar.
Kring millennieskiftet var det två strikers som satte sina spår i Premier League. Säsongen 1999/00 blev Kevin Phillips, i nykomlingen Sunderland, skyttekung på suveräna 30 baljor och säsongen därpå sköt Marcus Stewart sensationellt Ipswich till Uefacupen.
Självklart är inte allt i Coca-Cola-ligan guldkorn. Det finns självklart mycket gamla hederliga köttare och halvdana importer som inte håller för PL. Det jag vill ha sagt är att det som manager eller scout för en Premier League-klubb inte är fel att hålla ögonen på The Championship. Det finns uppenbarligen viss kvalitet i den ligan.
Vilken Coca-Cola-nykomling slår igenom denna säsong? Här följer sex spelare, utan inbördes ordning, som jag kommer att hålla ett extra öga på.
Giles Barnes
Klubb: Derby
Ålder: 19
Nationalitet: Engelsk
Position: Mittfältare
PL-meriter: -
Kommentar: Räknas allmänt som en av landets mest lovande spelare. Trots att jag inte har sett honom i allt för många matcher är det inte svårt att se att det är en spelare som har det mesta. Född ett stenkast från Upton Park, brorson till en gammal West Ham-spelare och Curbs har uttryckt sitt intresse att värva Barnes. Han blir kvar i County i max ett år - det garanterar jag.
David Nugent
Klubb: Portsmouth (ny från Preston)
Ålder: 22
Nationalitet: Engelsk
Position: Forward
PL-meriter: -
Kommentar: Trots att klubbarna på hans meritlista hette Bury och Preston fick han chansen i EM-kvalet mot Andorra, där han som grädde på moset blev målskytt. I våras rankad tvåa i fotbollsmagasinet FourFourTwos topp 50-lista över Football League-spelare, som röstas fram av spelarna själva och innefattar spelare från Championship, League One och League Two. Kan säkert ge Pompey en tvåsiffrig målskörd denna säsong.
Gary McSheffrey
Klubb: Birmingham
Ålder: 25
Nationalitet: Engelsk
Position: Yttermittfältare, forward
PL-meriter: Fyra matcher för Coventry kring millennieskiftet.
Kommentar: En spelare med mycket fin vänsterfot som bör lyckas om Birmingham ska hänga kvar. Har under de senaste fyra säsongerna i Coca-Cola-ligan – tre med Coventry och en med Brums – gjort över tio mål per säsong. Kan McSheffrey fortsätta näta i PL? Om inte, får vi se honom servera Mikael Forssell och Cameron Jerome.
Michael Chopra
Klubb: Sunderland (ny från Cardiff)
Ålder: 23
Nationalitet: Engelsk
Position: Forward
PL-meriter: Ett tjog matcher, mestadels inhopp, för Newcastle.
Kommentar: För ett år sedan flyttade han till Cardiff för att testa lyckan. Med 22 mål blev han tvåa i Coca-Cola-ligans skytteliga. Roy Keane fick se förstavalet David Nugent skriva på för Pompey och intresset riktades i stället mot 23-årige Michael Chopra, som faktiskt gjort ett mål i PL – mot just Sunderland. I lördags gjorde han sin första tävlingsmatch för The Black Cats och satte matchens enda mål i 94:e minuten. Hygglig debut, får man lov att säga.
Gareth Bale
Klubb: Tottenham
Ålder: 18
Nationalitet: Walesisk
Position: Vänsterback
PL-meriter: -
Kommentar: Wales yngste landslagsspelare någonsin (16 år och 315 dagar) när han A-landslagsdebuterade genom att spela fram till det avgörande målet. Har dessutom gjort två landslagsmål på sina fem landskamper. Fruktansvärt atletisk för sin ålder; snabb, stark och uthållig. Inte konstigt då han, förutom fotboll, sysslade med långdistanslöpning, rugby och hockey som grabb. Men framför allt har han en vänsterfot utöver det vanliga. Med Bale i laget har Tottenham ett farligt vapen på fasta situationer.
Jason Koumas
Klubb: Wigan (ny från West Bromwich)
Ålder: 27
Nationalitet: Walesisk
Position: Mittfältare
PL-meriter: Två säsonger, varav en som utfryst av managern, med WBA
Kommentar: Koumas är den som ska stå för det offensiva från Wigans mittfält. Det är han som ska avlasta lagets forwards när det gäller målskyttet. På två säsonger – en i Cardiff och en i WBA – har Koumas gjort 21 ligamål, vilket är fullt godkänt för en mittfältare. Ni kunde ovan läsa att David Nugent röstades fram till Football Leagues näst bäste spelare. Etta på listan? Jason Koumas. Han blir oerhört viktig i nedflyttningstippade Wigans kamp om överlevnad.
Everton är en klubb som verkligen har lyckats med sina värvningar från Coca-Cola-ligan. Inför förra säsongen knöt de till sig Andy Johnson, som dock hade ett års erfarenhet från PL, och mittbacksbjässen Joleon Lescott från Wolves, som lär får slippa slösas på vänsterbacksplatsen efter köpet av Baines och kanske kan få ett och annat samtal från Smiling Steve under säsongen. Men det största fyndet är köpet av Tim Cahill, Millwall, för £1,5 miljoner. I dag skulle Everton begära det tiodubbla för den underbare australiern, som är en av ligans målfarligaste mittfältare.
Tottenham köpte Michael Dawson från Nottingham Forest. Den gänglige långbollsspecialisten har sedan flytten funnits med i engelska landslagstruppen flera gånger.
Reading gjorde succé förra säsongen och tappade Steve Sidwell, lagkapten och mittfältsnav, som flyttade till huvudstadens ökända stadsdel Russia Town för spel i Lokomotiv London.
Det känns som att det är en tidsfråga innan vänsterbacken Nicky Shorey, landslagsdebutant mot Brasilien tidigare i år, samt anfallarna Leroy Lita och Kevin Doyle faller för locktonerna från större klubbar.
Kring millennieskiftet var det två strikers som satte sina spår i Premier League. Säsongen 1999/00 blev Kevin Phillips, i nykomlingen Sunderland, skyttekung på suveräna 30 baljor och säsongen därpå sköt Marcus Stewart sensationellt Ipswich till Uefacupen.
Självklart är inte allt i Coca-Cola-ligan guldkorn. Det finns självklart mycket gamla hederliga köttare och halvdana importer som inte håller för PL. Det jag vill ha sagt är att det som manager eller scout för en Premier League-klubb inte är fel att hålla ögonen på The Championship. Det finns uppenbarligen viss kvalitet i den ligan.
Vilken Coca-Cola-nykomling slår igenom denna säsong? Här följer sex spelare, utan inbördes ordning, som jag kommer att hålla ett extra öga på.
Giles Barnes
Klubb: Derby
Ålder: 19
Nationalitet: Engelsk
Position: Mittfältare
PL-meriter: -
Kommentar: Räknas allmänt som en av landets mest lovande spelare. Trots att jag inte har sett honom i allt för många matcher är det inte svårt att se att det är en spelare som har det mesta. Född ett stenkast från Upton Park, brorson till en gammal West Ham-spelare och Curbs har uttryckt sitt intresse att värva Barnes. Han blir kvar i County i max ett år - det garanterar jag.
David Nugent
Klubb: Portsmouth (ny från Preston)
Ålder: 22
Nationalitet: Engelsk
Position: Forward
PL-meriter: -
Kommentar: Trots att klubbarna på hans meritlista hette Bury och Preston fick han chansen i EM-kvalet mot Andorra, där han som grädde på moset blev målskytt. I våras rankad tvåa i fotbollsmagasinet FourFourTwos topp 50-lista över Football League-spelare, som röstas fram av spelarna själva och innefattar spelare från Championship, League One och League Two. Kan säkert ge Pompey en tvåsiffrig målskörd denna säsong.
Gary McSheffrey
Klubb: Birmingham
Ålder: 25
Nationalitet: Engelsk
Position: Yttermittfältare, forward
PL-meriter: Fyra matcher för Coventry kring millennieskiftet.
Kommentar: En spelare med mycket fin vänsterfot som bör lyckas om Birmingham ska hänga kvar. Har under de senaste fyra säsongerna i Coca-Cola-ligan – tre med Coventry och en med Brums – gjort över tio mål per säsong. Kan McSheffrey fortsätta näta i PL? Om inte, får vi se honom servera Mikael Forssell och Cameron Jerome.
Michael Chopra
Klubb: Sunderland (ny från Cardiff)
Ålder: 23
Nationalitet: Engelsk
Position: Forward
PL-meriter: Ett tjog matcher, mestadels inhopp, för Newcastle.
Kommentar: För ett år sedan flyttade han till Cardiff för att testa lyckan. Med 22 mål blev han tvåa i Coca-Cola-ligans skytteliga. Roy Keane fick se förstavalet David Nugent skriva på för Pompey och intresset riktades i stället mot 23-årige Michael Chopra, som faktiskt gjort ett mål i PL – mot just Sunderland. I lördags gjorde han sin första tävlingsmatch för The Black Cats och satte matchens enda mål i 94:e minuten. Hygglig debut, får man lov att säga.
Gareth Bale
Klubb: Tottenham
Ålder: 18
Nationalitet: Walesisk
Position: Vänsterback
PL-meriter: -
Kommentar: Wales yngste landslagsspelare någonsin (16 år och 315 dagar) när han A-landslagsdebuterade genom att spela fram till det avgörande målet. Har dessutom gjort två landslagsmål på sina fem landskamper. Fruktansvärt atletisk för sin ålder; snabb, stark och uthållig. Inte konstigt då han, förutom fotboll, sysslade med långdistanslöpning, rugby och hockey som grabb. Men framför allt har han en vänsterfot utöver det vanliga. Med Bale i laget har Tottenham ett farligt vapen på fasta situationer.
Jason Koumas
Klubb: Wigan (ny från West Bromwich)
Ålder: 27
Nationalitet: Walesisk
Position: Mittfältare
PL-meriter: Två säsonger, varav en som utfryst av managern, med WBA
Kommentar: Koumas är den som ska stå för det offensiva från Wigans mittfält. Det är han som ska avlasta lagets forwards när det gäller målskyttet. På två säsonger – en i Cardiff och en i WBA – har Koumas gjort 21 ligamål, vilket är fullt godkänt för en mittfältare. Ni kunde ovan läsa att David Nugent röstades fram till Football Leagues näst bäste spelare. Etta på listan? Jason Koumas. Han blir oerhört viktig i nedflyttningstippade Wigans kamp om överlevnad.
Själlösa kaptensval
Big Sam värvade Geremi till Newcastle under sommaren. Han blev omgående tilldelad lagkaptensbindeln.
Lucas Neill kom till West Ham i januari. Nu är han lagets kapten.
Ljungan har tillhört det vinröda Londonlaget i tre veckor. I lördags vikarierade han åt Neill.
Gamle Chelseabacken Mario Melchiot är ny för säsongen i Wigan. Han är redan lagkapten.
William Gallas kom till Arsenal från Chelsea förra sommaren. Han är numera lagkapten i Wengers lag.
Så sent som dryga veckan före ligapremiären tog Liam Ridgewell klivet till Birmingham från största rivalen, lokalkonkurrenten Aston Villa. I söndags bar han bindeln för The Brums.
Det var några exempel på kaptensval jag har svårt att köpa.
En lagkapten ska inte bara vara en erfaren spelare som är en ledare inom gruppen, snackar med domaren och väljer sida på myntet i slantsinglingen. För mig ska lagkaptenen symbolisera klubben. Han ska han ha varit klubben trogen under en längre tid. Han ska verkligen veta vad det innebär att representera klubben. Han får väldigt gärna vara en egen produkt som är fostrad i klubben och uppväxt i staden.
Det sistnämnda är något jag finner en väldigt stor charm i. Jag gillar när spelare går igenom ungdomslagen upp till A-laget. Kanske beror det på att jag är Manchester United-supporter.
Jag tror att alla fans, oavsett lag, vill se en hometown lad som kapten. Det var till stor del Gary Nevilles bakgrund som Manchestergrabb och egen produkt som gjorde att han, och inte Ruud, som bar bindeln i matcherna mellan Roy Keanes avsked och nämnandet av ny lagkapten, fick bindeln på permanent basis. Det är precis så det ska vara.
Jag begriper inte hur i hela friden man kan bli lagkapten efter att ha varit i en klubb i några veckor.
Tacka vet jag kaptener som Gary Neville, Kevin Nolan, Gareth Barry, Ledley King, John Terry och Steven Gerrard. Mer sånt!
Lucas Neill kom till West Ham i januari. Nu är han lagets kapten.
Ljungan har tillhört det vinröda Londonlaget i tre veckor. I lördags vikarierade han åt Neill.
Gamle Chelseabacken Mario Melchiot är ny för säsongen i Wigan. Han är redan lagkapten.
William Gallas kom till Arsenal från Chelsea förra sommaren. Han är numera lagkapten i Wengers lag.
Så sent som dryga veckan före ligapremiären tog Liam Ridgewell klivet till Birmingham från största rivalen, lokalkonkurrenten Aston Villa. I söndags bar han bindeln för The Brums.
Det var några exempel på kaptensval jag har svårt att köpa.
En lagkapten ska inte bara vara en erfaren spelare som är en ledare inom gruppen, snackar med domaren och väljer sida på myntet i slantsinglingen. För mig ska lagkaptenen symbolisera klubben. Han ska han ha varit klubben trogen under en längre tid. Han ska verkligen veta vad det innebär att representera klubben. Han får väldigt gärna vara en egen produkt som är fostrad i klubben och uppväxt i staden.
Det sistnämnda är något jag finner en väldigt stor charm i. Jag gillar när spelare går igenom ungdomslagen upp till A-laget. Kanske beror det på att jag är Manchester United-supporter.
Jag tror att alla fans, oavsett lag, vill se en hometown lad som kapten. Det var till stor del Gary Nevilles bakgrund som Manchestergrabb och egen produkt som gjorde att han, och inte Ruud, som bar bindeln i matcherna mellan Roy Keanes avsked och nämnandet av ny lagkapten, fick bindeln på permanent basis. Det är precis så det ska vara.
Jag begriper inte hur i hela friden man kan bli lagkapten efter att ha varit i en klubb i några veckor.
Tacka vet jag kaptener som Gary Neville, Kevin Nolan, Gareth Barry, Ledley King, John Terry och Steven Gerrard. Mer sånt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
