Dags för utökning

Vi börjar med en gåta:

Vad är av antalet fem, inledningsvis sittandes, varav fyra av dem brukar vara fysiskt aktiva medan den femte (och störste) allt som oftast rör sig så lite som möjligt?

Nopp. Familjen Simpson är fel svar. Rätt svar är avbytarna i engelsk fotboll.

I de allra flesta europeiska fotbollsligor tillåter man sju avbytare, men i England, där får man bara ha fem. Jag kan fråga mig själv om och om igen vilka fördelar som finns med fem avbytare, men jag förblir en fågelholk.

Två extra spelare skulle ge två bra saker:

• En spelare som är specificerad för en viss position kan en manager utan problem sätta på bänken i stället för på läktaren. Med en femmannabänk är managern mer beroende av att ha åtminstone en allroundspelare på bänken. Men i nio fall av tio gör en renodlad spelare ett bättre jobb på sin position än vad – utan att ha något emot honom – en O’Shea-typ gör på samma position.

• Unga talanger får större chans att ta en plats på bänken och därmed, mycket logiskt, större chans att få spela A-lagsfotboll. Med en femmannabänk har en manager sällan ”råd” att ta ut en orutinerad tonåring.

Jag ser bara positivt på en eventuell regeländring från fem- till sjumannabänkar. Med sju subs blir ingenting sämre - så enkelt är det. Därför vill jag se en utökning till nästa säsong.

Veckans sju dagar, regnbågens sju färger, världens sju underverk – och Premier League-lagens sju avbytare. Ett nummer nästan lika mäktig som tolv.