Helgens reaktioner

Det finns anfallare som, nästan uteslutande, gör specifika avslut vid frilägen. Henry placerar med höger insida till vänster om målvakten och Bergkamp gör sina patenterade chippliknande avslut och Alan Shearer bombade.

Men jag har då aldrig hört talas om en målvakt som, nästan uteslutande, släpper in skott på en viss sida om sig eller på inlägg exempelvis. Förrän Joe Hart släppte in fyra mål mellan benen i lördags mot Chelsea. Bloggprofilen granne Björk tyckte det var så barockt att han sade:
- Har han hål mellan benen, eller?

***

På tal om lördagsmatchen emellan Chesea och Manchester City måste jag säga att Avram Grant kanske inte är så pjåkig jämfört med Mourinho. Ur underhållningssynpunkt, alltså. Jag skrattade inombords, analyserade och njöt nästan lika mycket åt hans (uteblivna) reaktioner på vart och ett av Chelseas mål, som jag gjorde åt Mourinhos färgstarka uttalanden.

***

Wayne Rooney och Carlos Tevez spelade tillsammans i lördags. Kul för Manchester United. Kanske ännu roligare för Ronaldo och Adriano, Jürgen Klinsmann och Rudi Völler, Peter Crouch och Dirk Kuijt, Samuel Eto'o och Ronaldinho, Patrick Kluivert och Jari Litmanen. Nu slipper de konkurrera om att vara det fulaste anfallsparet i modern fotbollshistoria.

En stor, stor legend

Det finns få professionella fotbollsspelare som spelar för en och samma klubb under hela karriären. Det finns ännu färre som besitter den mycket speciella förmågan att göra nästan bara snygga mål.

Matt Le Tissier, Southamptons störste genom tiderna, passar in på båda beskrivningarna. Ett geni med klubbkänsla.

Det blev bara åtta A-landskamper för Le Tiss. Själv hävdar han att de berodde på två saker:

• Att han inte var tillräckligt vältränad – "And that is why I did not win many England caps, because managers were under pressure to get results quickly and they felt they could not trust me because I was not an athlete".
• Att han spelade för en förhållandevis liten klubb - "In my eyes, winning eight caps for England while at Southampton was the equivalent of winning 50 while at Manchester United. That is the way English managers choose the national team. They look at players playing for the big clubs first and then they go down the list to the lesser teams".

Avslutningsvis, några Le Tissier-baljor.

Målet som kommer med 35 kvar av klippet nedan är fullkomligt sagolikt. Det är sista matchen på Saints gamla arena The Dell innan den ska rivas. Southampton-Arsenal står 2-2. Le Tissier har varit långtidsskadad och börjar matchen på bänken. Han hoppar så småningom in – och smäller dit avgörandet i 89:e minuten.

Transfersugna

I denna underbara fotbollsvärld så finns det oändligt många rykten. Ska nu prata igenom några rykten så får vi se ifall vi kommer fram till något vettigt.

Andriy Shevchenko den store liraren som skulle knäcka målvakterna i England. Så tänkte nog en hel del när han flyttade till Chelsea. Nu har det blivit precis omvänt. Hetaste klubben att värva honom. Milan såklart!!

Didier Drogba har lyft sig klasser år för år han har varit i den engelska fotbollen. Stor, stark, snabb, bra skott. Den killen har det mesta. Han var dock en av Jose Mourinhos personliga favoriter och nu när Chelsea vill byta ut lite spelare så bli inte förvånad ifall Drogba lämnar. Han har själv också uttryckt att han vill lämna klubben. Troligaste klubben är lite svårare att se. Real? Milan? Juve? Inter? Nej jag ser helst att han hamnar i Valencia.

Frank Lampard har varit navet i Chelsea dom senaste åren men börjar nu packa flyttlåda på flyttlåda hemma. Var också en av Jose Mourinhos favoriter och behöver nog en ny utmaning. Tror att Lampard hamnar i Barcelona eller i Juventus.

SWP är en bra spelare men ingen världsspelare, det har han säkert fått höra oftare än vad man kan tro. Den snabbe SWP gör nog bäst i att byta klubb och Man. City ligger säkert bra till. Personligen hoppas jag han väljer Liverpool om dom nu vill ha honom. Tror han skulle passa bra in där.

Dimitar Berbatov var en av ligans bästa förra året. Nu har han fått hårdare bevakning, haft lite oflyt och börjar säkert tvivla lite på sig själv. Såg han sittandes på bänken när Spurs mötte Newcastle och filmsnutten sa mer än vad jag orkar säga just nu. Grinig, hängig han var allt. Tippar att han lämnar Spurs inom ett år och han går faktiskt till Arsenal, en klubb som anfaller konstant och styr oftast matcherna är precis vad han skulle behöva.

Arsenal skulle behöva en målvakt till. Vem ska man välja, den griniga Lehmann eller den lite oslipade Almunia? Känns som att Wenger måste ut på marknaden och plocka in en målvakt till. Vem ska han då välja? Skulle gärna se att Shay Given äntligen skulle få en ordentlig chans i ett storlag som bygger nytt.

Att flytta in i England så ryktas det ständigt om Ronaldinho, ni vet killen som varje gång gör något dåligt så garvar han för sig själv. Ryktas att det är Chelsea och Milan som vill ha Ronaldinho i laget. Han prestationer på plan motsvarar inte hans lön i dagsläget och lille Laporta vill nog sälja så snabbt som möjligt.

Iveckan spelas Challenge Trophy, resultaten i första omgången blev följande. Skottland - England 20-31, Luxemburg - Irland 50-22 och Färöarna - Malta 37-18. I handboll alltså

Jols sorti

Martin Jol är inte tränare för Tottenham längre. Det blev officiellt under torsdagskvällen och rapportena säger att Jol tidigare under dagen bett om att få lämna sitt jobb och styrelsen hade accepterat det. Clive Allen kommer vara tillfällig coach under matchen mot Blackburn och nästa Onsdag tar Juande Ramos ,tillsammans med Poyet, över ledarskapet.

När det gäller hur jag kommer minnas Big Martin Jol kommer jag förtränga den här usla säsongsinledningen och istället minnas två raka femteplaceringar.

Upp till bevis

7-0-seger mot Slavia Prag, etta i Premier League och en hittills förlustfri höst. Arsenal glöder för tillfället. Men ta en titt på de ligamatcher Gunners har spelat hittills.

Busenkla matcher
Fulham (h), 2-1
Derby (h), 5-0
Sunderland (h), 3-2
Bolton (h), 2-0

Matcher man bör vinna
Man City (h), 1-0
Portsmouth (h), 3-1
Tottenham (b), 3-1
West Ham (b), 1-0

Svåra matcher
Blackburn (b), 1-1

Sex hemmamatcher och blott tre bortamatcher. Fyra av hemmamatcherna har varit mot de svagare lagen. Derbyt mot Tottenham hamnar nästan i samma kategori med tanke på Spurs höstform. Dessutom är det bara Blackburn borta som jag vill kalla för svår match.

Arsenals spelschema för december ser spännande ut. Hemma på Emirates har man två derbyn: Chelsea och ett Spurs som lär ha ryckt upp sig. Därpå fem bortmatcher, varav tre eller fyra som man kan lägga i kategorin Svåra matcher.

Men härnäst väntar Liverpool (b) och Manchester United (h). Upp till bevis, alltså.

VM-truppen 2010

Jag tog mig tid att leka lite. Det ses säkert som obetydligt nonsens för många, men det ger jag fan i.

Eftersom Englands EM-chanser är ganska små utgår jag från att de inte kvalificerar sig för EM och att Steve McClaren därmed slängs ut från sitt kontor med huvudet före.

Vem tar över? Mellan onsdag kväll och söndag eftermiddag hade mitt givna svar varit José Mourinho, men säger han att han aldrig skulle coacha något annat landslag än Portugal menar han det. Sam Allardyce kanske?

Här följer de 23 spelare som representerar England i VM i Sydafrika om knappt tre år.


Målvakter
Ben Foster
Robert Green
Paul Robinson

Det har blivit alltför uppenbart att Paul Robinson inte är tillräckligt bra, men han kommer med i truppen i brist på annat. Efter att Edwin van der Sar lade av 2009 har Ben Foster varit gjort succé i Unitedmålet och är given etta i landslaget.

Backar
Micah Richards
Steven Taylor
Rio Ferdinand
John Terry
Joleon Lescott
Ashley Cole
Leighton Baines

Inga överraskningar på backsidan. Taylor och Baines har tagit ordinarie platser i landslagstruppen. 35-årige Gary Neville har lagt av i landslaget för att lägga fokus på United under karriärens slutskede medan Ledley King saknas på grund av skada (shocker!).

Mittfältare
Shaun Wright-Phillips
Theo Walcott
Steven Gerrard
Frank Lampard
Owen Hargreaves
Gareth Barry
Michael Johnson
Joe Cole
Ashley Young

Walcott har slagit igenom i Arsenal och är given. City-Johnson är Englands nye Lampard och tvingar United-Carrick att ta tidig semester. Ingen Boro-Downing i truppen utan Boro-McClaren som förbundskapten.

Forwards
Wayne Rooney
Michael Owen
Dean Ashton
Gabriel Agbonlahor

Defoe, Bent, AJ och Smith får som vanligt inte åka med när det verkligen gäller. Crouch har gått av på mitten. Den mer och mer tunnhårige oxen Ashton har lämnat West Ham och gör mål för ett annat United, som är lite större och beläget i Englands norra delar. Om Agbonlahor är kvar i Villa eller inte vete katten. I vilket fall som helst är han jävligt bra och given i truppen.


Någon som saknas? Eller någon som aldrig i helvetet ska vara med?

Steve "Konami" McClaren

Det vore ynkligt av mig att jämföra verklighetens fotboll med TV-spelsvärldens dito. Fast jag klär ganska bra i ynklighetens kostym, så jag svirar om ändå.

Spelet Pro Evolution Soccer (PES) belönar sina TV-spelare genom att ge honom (Det finns ett par saker kvinnor inte gör. Spelar fotbollsspel och bajsar är två utav dem) klassiska landslag att spela med, när spelaren vinner diverse turneringar och ligor. Min aktade granne, en 23 år gammal, nysnaggad, öppen, fotboll- och Manchester Unitedälskande människa har PES i sin ägo. Granne Björk är dessutom en människa som under en PES-match har lika nära till skratt och hån, som till svordomar och kastande av spelkontroll.

Klassiska landslag på PES har bara några få utvalda länder: England, Frankrike, Italien, Tyskland, Nederländerna, Argentina, Brasilien. Lagen är sammansatta så att de består av landets mest välkända och bästa fotbollsspelare genom tiderna, oavsett om de var aktiva under helt olika decennier. Ändå saknar jag Sveriges lag från VM -94.

Jag och granne Björk har mött varandra med de olika klassiska landslagen ett trettiotal gånger. Vi känner de klassiska landslagen väl.

• Frankrike och Italien är oerhört boll- och passningsskickliga med pålitliga avslutare.
  
• Snabbhet, kvickhet och god teknik är signifikativt för både Argentina och Brasilien.
  
• Omutlig och resolut defensiv genomsyrar Tyskland och Nederländerna. Hårdskjutande mittfältare och påpassliga forwards är de offensiva kvaliteterna.

Och så har vi England... De har, i verkligheten, haft ungefär lika många och lika klassiska fotbollsspelare som de andra länderna. Däremot saknar Englands klassiska landslags spelare minst en attribut för att vara lika bra som, till exempel, Brasiliens Careca eller Franrikes Jean-Pierre Papin (exempelvis är Gary Lineker och Geoff Hurst inte särskilt snabba). Och då har ändå både Brasilien och Frankrike ännu bättre forwards, attributmässigt, i Pelé respektive Eric Cantona.

Classic England har inte vunnit ett enda möte på granne Björks PES, som jag har bevittnat. Det beror på att spelet inte behandlar spelarnas psykiska attributer så att de används på planen. De attributer som engelska landslaget levt på i alla tider. Oräddheten, hänsynslösheten, inställningen, hjärtat. Men jag förstår spelets skapare, Konami. Det kan inte vara en lätt uppgift att ordna så de psykiska attributerna används på planen.

Jag kan däremot inte förstå att Smiling Steve inte klarar av det.

Mission Impossible IV

Ryssland-England 2-1 (0-1). ”Fem galna minuter”, som många uttryckte det, kan bli det som gör att Wayne Rooney får åka på Karibiensemester med Coleen i stället för en resa med grabbarna till Schweiz/Österrike nästa sommar.

Rooney, ja. Det mål han gör är ren och pur världsklass. Lille Owen vinner nickduellen med den tre meter långe ryssen, perfekt skarv. Rooney, som har kommit loss från sin bevakning, plockar ner på bröstet och bombar in ledningsmålet på volley. Ryske målvakten frågar sig fortfarande var som hände och hur det hände.

I mitten av andra halvlek avgörs det. Rooney hakar upp ryssen utanför straffområdet, ryssen faller in i straffområdet, domaren pekar på punkten.

Fem minuter därpå verkar rookien Joleon Lescott, ett av monstren i Englands 350 kg tunga backlinje, stå i kvicksand medan rysk forward hugger på returen. 2-1. Ridå ner.

Kapten Gerrard kan inte ha fått många timmars sömn i natt. Missen strax före ryssarnas första mål var pinsam men samtidigt ganska typisk för formsvage Stevie G.

Nu måste 1) Israel ta poäng av Ryssland och 2) England vinna mot Kroatien. Det ser onekligen mörkt ut för England och Steve McClaren.

Det skulle vara ohyggligt tråkigt med ett mästerskap utan England. De ska vara där.

Det skulle inte vara riktigt lika trist om Smiling Steve fick kicken, vilket han med mycket stor sannolikhet får om han inte lyckas leda England till EM. Om så blir fallet har jag på känn vem som blir näste förbundskapten. Det återkommer jag till.

***

Jamie Redknapp sågar Luzhnikistadions plan i sin krönika i Daily Mail. Han menar att Uefa och engelska FA (?!) inte borde ha tillåtit spel på konstgräs, samtidigt som han slänger iväg ett sarkastiskt ”Well done to Guus Hiddink and the Russia Federation – they got one over us” gällande valet av plan.

Redknapp är kanske bara är grinig över att kusinen Fat Frank Lampard varit bänkad i senaste veckans två EM-kvalmatcher.

Fast han är nog mest bitter över att han spelade elva år i Liverpool utan att vinna ligan.

Talangen som försvann

Minns ni Michael Bridges? Ni vet, killen som köptes av Leeds 1999, smällde in 19 ligamål under sin första säsong (Leeds slutade trea i PL) och sedan dess har haft skadeproblem å det grövsta.

Förutom 14 mål för Carlisle United i League Two (fjärdedivisionen) säsongen 2005/06 har Bridges bara gjort tre mål sedan succésäsongen 1999/2000. Under samma period har han spelat i snitt 15 matcher per säsong.

Bridges platsar inte i sin nuvarande klubb Hull City, så under de kommande fyra månaderna ska han spela i australiensiska A-League för Sidney FC.

Det går inte alltid som man tänkt sig.

Självklara saker sitter kvar

För en månad sedan var Simon Bank gästexpert i Premier League-lördag på Canal Plus. Bolton tog emot Portsmouth. Hemmalaget tog ledningen tidigt i matchen men Pompey vände och vann till slut med 3-1.

Bank berättade efter matchen att han under andra halvlek hade tänkt ”Jag undrar vad Sam Allardyce kommer att säga efter matchen” innan han kom sig själv – Big Sam är ju inte längre är Boltons manager, utan Newcastles.

Under söndagen läste jag att Big Sam sågar spelschemat i ligan. Han klagade på att det spelas få matcher i oktober och november medan december är fullmatat.

Direkt surfade jag vidare för att kolla spelschemat. Vid sidan om ligaspelet spelar Big Sams lag både Uefacupen och ligacupen, så att spela mer ligamatcher under oktober och november skulle knappast gå, tänkte jag.

Jag grejade med annat en stund för att senare återgå till spelschemat. Jag begrundade höstsäsongens schema och tankegångarna gick likadant den här gången.

Då gick det upp för mig – jag var inne på Boltons hemsida.

Det har nu gått ett halvår sedan Allardyce sa upp sig från Bolton. Det är fem månader sedan han skrev på för Newcastle, som för övrigt inte ska spela mer i varken Uefacupen eller ligacupen den här säsongen.

Ur en synvinkel är Big Sam i Newcastle ungefär som glass på vintern; det funkar men känns ändå så jävla fel. Glass är sommar, likt Big Sam är Bolton.

Jag tror att jag är en av väldigt många som alltid att tänka på Bolton Wanderers när namnet Sam Allardyce nämns.

En spännande spelare

Den 20-årige högerbacken Danny Simpson gjorde sin första Premier League-match för Manchester United i helgen. En minst sagt lyckad debut innehållande en vacker framspelning till Rooneys 4-0-mål – och det var på håret att ”Simmo” själv blev målskytt i slutet av matchen.

Han fick sitt genombrott när han var på lån i Sunderland under andra halvan av förra säsongen. Det fortsatte med helgjutna insatser i Uniteds försäsongsmatcher, och nu en perfekt ligadebut.

När Eric Harrisson, en gång tränare för the class of '92 med bland annat Gary Neville i laget, talar om Danny Simpson säger han att "the manager knows he has someone there with the potential and character to challenge Gary".

Simpson är inte bara en bra spelare. Att döma av hans senaste kommentarer är han också klok.

"Just because there might be a bit of hype about you after a couple of games for the first team it doesn’t mean you’ve made it. You’ve almost got to work even harder when that happens to prove that you can stay in there."

Han är väl medveten om att det finns mängder av exempel på spelare som tagit sig upp i Uniteds A-trupp men inte lyckats hålla sig kvar. Få lyckas, men Danny Simpson har alla förutsättningar att bli en av dem.

Blatter besvärar?

FIFA-presidenten Sepp Blatter har lagt fram ett förslag som begränsar antalet utländska spelare i startelvan, tanken med förslaget är att man ska få fram den nationella identiteten hos klubbarna samt öppna upp för de inhemska talanger som annars oftast får stå åt sidan för utländska importer. Blatter kommenterar sitt förslag såhär:

"Football has never had the courage to go against this practice but it must now. When you have 11 foreigners in a team, thisis not good for the development of football."

"This is a matter of principle and we need to protect the national identity of the football clubs."

"This has several advantages - it will increase the possibility of players educated in the club to have access to the first team."

Ändringarna innebär att antalet utländska spelare i startelvan ska begränsas till fem stycken. Blatters förslag bryter mot det gällande EU-lagarna och mycket krävs nog för att han ska få lagförändringen att gå igenom. Många av storklubbarna i Europa skulle missgynnas om lagförändringarna verkställs, och mäktiga G14 skulle garanterat göra allt vad dem kan för att stoppa ändringarna, och i sedvanlig ordning hota med att bryta ut och göra en "superliga".

Med tanke på rådande priser på Engelska spelare är det skrämmande att tänka på hur dyrt det skulle kunna bli att värva att värva inhemskt (Darren Bent värderas till 30 000 000 miljoner pund?)

Min första tanke var att kvaliteten i Premier League skulle sänkas drastiskt. Men det var innan Bank&Niva genom en artikel upplyste mig om att skotsk fotboll genomgått en lightversion av en sådan här ändring. 2001 fick de skotska Premier League-klubbarna beskedet att TV-rättigheterna bara sålts för hälften av vad de brukar. Det resulterade i att dem inte hade råd med fler dyra utländska b-spelare och var tvunga att att satsa på skotska spelare. I dag spelar Rangers med åtta skottar i sin startelva och Celtic oftast med sex stycken. Det har gett resultat, Rangers slår Lyon med 3-0, Celtic tvålar ditt Milan och landslaget marscherar mot EM efter en seger mot Frankrike i Paris, ett landslag bestående av sex startspelare från Glasgow.
Men man ska inte jämnföra äpplen och päron.

Därför gör Chelsea som de gör

Det känns så kolossalt uppenbart varför Chelsea mitt under pågående säsong petar in Henk Ten Cate, närmast från Ajax, som assisterande manager, trots att man redan har en sådan i Steve Clarke. Det känns lika strålande solklart varför Chelsea valde att ersätta Mourinho med någon från den egna organisationen i stället för ett stort namn utifrån.

Roman Abramovich vill inte bara vinna. Han vill vinna med stil. Det har Peter Kenyon, klubbens vd, tidigare klargjort.

När Frank Rijkaard kom till Barcelona 2003 plockade han in Henk Ten Cate som sin assistent. Ronaldinho köptes in men Barca gick igenom sin femte raka trofélösa säsong. Men på de två efterföljande säsongerna blev det två ligatitlar och en Champions League-seger.

Rijkaard och Ten Cate såg till att Barcelona vann – med stil.

Jag är övertygad om att Roman vill att de båda holländarna ska leda hans lag och att värvningen av Ten Cate är början på något nytt.

Jag kan mycket, mycket, mycket väl tänka mig att Chelsea pratade även med Rijkaard inte långt efter Mourinhos avgång, men att Barcatränaren sa nej tack, jag vill avsluta säsongen med Barcelona först. Det förvånar mig inte om det finns någon form av avtal Chelsea och Rijkaard emellan. För inte lämnade Ten Cate sitt jobb som huvudtränare i Ajax för att assistera Avram Grant, vars största merit är att nästan ha tagit Israel till VM?

Med en otillgänglig Rijkaard var Grant ett enkelt alternativ som temporär manager. Han kör säsongen ut och går sedan tillbaka till sitt vanliga direktörsjobb (det framstår förresten mer och mer som en kompisanställning från Abramovichs sida, eftersom Grant uppenbarligen utan problem kunde lämna direktörsposten mitt under säsongen).

Ten Cate får gott om tid att bekanta sig med klubben och eventuellt vänja Chelseaspelarna vid Ajax/Barca-liknande träningar för att ge Rijkaard ett så dukat bord som möjligt när han kommer i sommar, efter att ha fört Barcelona till ligaseger för tredje gången.

Abramovich har säkert stora förhoppningar om att få sin pissblöta dröm, Ronaldinho, till Stamford Bridge med två före detta Barcatränare i staben.

Och vill man vara riktigt konspiratorisk kan man spekulera i att Ronaldinhos påstådda partynätter är något Chelsea pushar på i hopp om att enklare och billigare få loss brassen i sommar.


Jag vill oerhört gärna höra Linjens få men tappra läsares tankar kring denna teori.

Test: Vad förvånar dig?

Fotbollsvärlden är ständigt i rörelse. Det spelar ingen roll om det är sommar, vinter, vår eller höst – det händer alltid något. Mycket av det som far förbi är helt normalt och man tänker inte särskilt mycket på det. Men så finns det de där sakerna som överraskar, slår ner som bomber, får en att häpna.

Här följer ett test som går ut på att se hur du reagerar på olika företeelser som faktiskt har ägt rum. Du ska helt enkelt svara A, B eller C beroende på vilken av sakerna som frapperar just dig.


1. Du blir redigt förvånad när du hör talas om att
A) Newcastle lyfter med Big Sam.
B) Bolton rasar utan Big Sam.
C) Hermann Hreidarsson gör mål för andra PL-matchen i följd.

2. Du svimmar nästan av chock när du läser att
A) Stephen Ireland blir uttagen i irländska landslaget trots sina lögner.
B) Stephen Ireland återigen tackar nej till landslagsspel.
C) Stephen Ireland tackar nej utan att ljuga röven av förbundskapten Staunton.

3. Du tvingas ta hjälp av psykolog och lugnande för att komma ur chocken du fick av att
A) Louis Saha är skadad igen.
B) Roque Santa Cruz är skadad igen.
C) Harry Kewell rapporteras vara aktuell för spel nästa helg.

4. Du börjar se flygande lejon och springande hus när du fått klart för dig att
A) Rafa håller på att rotera sönder Liverpool (2 segrar på 7 senaste).
B) Derby mycket väl kan slå Sunderlands bottenrekord på 15 poäng.
C) Robbie Savage blev utvisad för första gången i karriären så sent som 2004.

5. Du slängs in i en madrasserad cell iklädd tvångströja efter att ha chockats svårt av att
A) Fifa återigen visar att deras rankningar, omröstningar och hej & hå inte ska tas på allvar.
B) Fifas rankningar, omröstningar och hej & hå ändå tas på allvar.
C) Robbie Savage blev utvisad för första gången i PL så sent som 2006.

6. Ditt hjärta stannar när du får reda på det faktum att
A) Legenden Roy Keane, efter att hans Sunderland förlorat mot Arsenal i helgen, var fast bestämd att The Gunners inte är ligans bästa lag, utan … Just det.
B) Konungen från Leeds, Alan Smith, har dragit på sig flest frisparkar av alla i hela PL.
C) Robbie Savages första utvisning i PL kom efter att han tagit med hand.


RESULTAT (markera texten nedan)
Antal val av svarsalternativ C
6: Du är en fullt normal människa
5 eller färre: Du är en sinnessjuk jävel

Isak kommer tillbaka

Andreas Isaksson har inte stått en enda A-lagsmatch för Manchester City under Svennis ledning. Jag är inte ett dugg orolig över hans klass kontra övriga Citymålvakter. Det är hans skadebenägenhet som är det jävliga.

Under de senaste två åren har Isak råkat ut för alla möjliga och omöjliga skador. Utan trasiga knän, lår, ljumskar och tummar är han självskriven etta i City. Jag hoppas att han kan få förbli hel. Inte det minsta för Citys, Svennis eller Wennmans skull – jag skiter fullständigt i dem – utan för Isak själv – och framför allt för vårt älskade svenska fotbollslandslag.

Isak var i samma situation förra säsongen. Han var skadad i början av säsongen och Nicky Weaver gjorde så pass bra ifrån sig att Isak fick vänta på sin chans. Till slut blev skånepågen förstemålvakt. Samma sak kommer att hända även den här säsongen. Han håller till på en helt annan nivå än de två 20-åringarna som hittills har vaktat de ljusblås mål.

Lill-Schmeichel trivs, precis som vi, bäst på linjen. Skillnaden är att han är usel på inlägg.

Joe Hart har jag dålig koll på. Jag har sett honom i en match. Då var han centimeter från att göra vad som garanterat hade blivit säsongens mest säregna och minnesvärda självmål. Kommentator Mats Larsson beskrev det på bästa sätt när han hävdade att ”bollen lutar över linjen”.

I min värld lutar det åt att Isak är tillbaka i målet senast 24 november. Då har City nämligen förlorat två av sina tre senaste ligamatcher (Chelsea och Pompey borta), Svennis kan byta målvakt med gott samvete – och Manchester City är tillbaka på jorden.

Ingen toast

De ord Phil på ett lugnt och sansat sätt kläcker efter det aggressiva "COME ON"-skriket måste vara bland det bästa som finns på Tuben.

Kaboom

Lloyds Pharmacy har gjort en undersökning som visar vilka fans som var mest stressade under förra säsongens Premier League. Resultatet visade att Spurs-supportrarna var de fans som hade minst naglar kvar efter matcherna. Jag tvivlar inte på resultatet av undersökningen, fantastiskt anfallspel blandades med tvivelaktiga beslut i backlinjen som resulterade i svängiga matcher.

Jag minns speciellt matchen mot West Ham på Upton Park där Tottenham spelade bra fotboll i första halvlek men låg ändå under med 2-0 när domaren blåste för halvtid, mest tack vare Green som storspelade i Spammers mål.

I andra halvlek var Lennon magisk, han fixade straff som Defoe satte och han hoppklackade fram bollen till Tainio som inte gjorde något misstag, 2-2 och Spurs var riktigt igång och allt var frid och fröjd. Ända fram tills 85:e matchminuten då den förre Tottenhamspelaren Zamora nickade in 3-2, återigen ville man bara slänga ut tv:n genom fönstret och elda upp resterna. Men som om man inte hade slängts mellan hopp och förtvivlan tillräckligt så smekte Spurs "smooth operator" Dimitar Berbatov in en fenomenal frispark och pulsen steg till 180 hjärtslag i minuten. Men det var inte över än, i 94:e matchminuten ställer Tottenham om snabbt och Defoe skjuter ett skott som Green blir tvungen att stöta ut mitt i staffområdet där ingen mindre än Paul "Styltan" Stalteri häver sig fram och stöter in 3-4 till Tottenham. Min puls multiplicerades med 12 och gick inte ner till viloläge igen förrän två på natten.

Därför kändes firandet 125-årsdagen väldigt signifikativt för Tottenham. Det viftades med flaggor, gamla hjältar hyllades på planen och hela White Hart Lane sjöd av optimism.

Matchen började också otroligt lovande. Berbatov verkade ha hittat tillbaka till förra säsongens fina form och var också den som nickade Spurs till ledning. Allt verkade bra, men som Spurs-supporter borde jag egentligen anat vad som väntade. Paul Robinson verkade göra smygreklam för någon vaselinprodukt och lite senare visade han sig vara extremt hjulbent. Aston Villa hade vänt till 1-0 till 1-2. Men det var inte nog där utan det blev både 1-3 och 1-4 och Aston Villa-supportrarna började sjunga "happy birthday tottenham". Ordförande Daniel Levy såg måttligt road ut och ett par hemmafans hade sett nog och lämnade arenan, det skulle dem nog få ångra.

För Chimbonda och Keane gjorde var sitt mål och nu började Tottenham ånga på för en kvittering, och, i tredje stopptidsminuten, kom kvitteringen från en raket avfyrad av Younes "Kaboom" Kaboul, White Hart Lane firade som om dom vunnit FA-cupen Och Levy såg ut som en glad liten pojke på läktaren. Återigen hade en match med Tottenham kostat mig samtliga naglar på fingrarna och ytterligare ett paket lugnande tabletter.

Räddade Kaboul jobbet åt Jol?

COYS

Terrorattack på WHL

Det är känt att människor från Kabul gärna bombar i London, men att människor som heter Kaboul gör det, det är något jag inte visste förrän strax före elva denna måndagskväll.

Spelarna sprang. Åskådare skrek och ringde till sina nära och kära för att berätta. White Hart Lane exploderade av glädje.

Jo, man får skoja om terrorism.