Den trumpetspelande peruanen

Medan Andreas Andersson ligger sömnlös och funderar på vad han kan göra för att hans Degerfors ska hänga kvar i Superettan sitter jag här, lika sömnlös som Andreas, och tänker på en fotbollsspelare från Peru.

Nolberto Solano lämnade i fredags ett United för ett annat när han flyttade från Newcastle till West Ham.

Att han ville flytta till just London för att hans familj bor i huvudstaden var sedan tidigare känt. Men titta på dessa kommentarer signerade Solano:

”The only reason I wanted to leave was because of my family.”

”They are in London and that's the only reason I wanted to go down there.”

Inte ett ord om West Ham United.

Vad är det för signaler han sänder till West Hams fans? Hade jag varit Hammer hade jag satt bubblorna i halsen och undrat vad det är för stolpskott klubben har värvat.

Fast å andra sidan: Hade jag varit Newcastlesupporter hade jag förmodligen bara njutit över Solanos kommentarer (han uttrycker samtidigt sin ledsamhet över att inte ha gett fansen på St James’ några troféer och berättar stolt att hans son är en riktigt Geordie boy).

Som i detta fall en neutral åskådare tycker jag bara att det är kul med lite ärlighet. Cred till Nobby för det.

En sak är säker; Solano ska vara glad att det var Newcastle och inte Sunderland han lämnade. Roy Keane har ju med tydlighet klargjort vad han tycker om fotbollsspelare som väljer en Londonklubb för frugans skull.

Fast på Solano kan väl ingen klaga. Han kallar sig själv ”en adopterad Geordie” och har ett salsaband som heter The Geordie Latinos där han lirar trumpet. Bortsett från en sväng till Aston Villa har han varit Newcastle trogen sedan debuten för nio år sedan mot Chelsea då han bytte av Andreas Andersson i mitten av andra halvlek.