Själlösa kaptensval

Big Sam värvade Geremi till Newcastle under sommaren. Han blev omgående tilldelad lagkaptensbindeln.

Lucas Neill kom till West Ham i januari. Nu är han lagets kapten.

Ljungan har tillhört det vinröda Londonlaget i tre veckor. I lördags vikarierade han åt Neill.

Gamle Chelseabacken Mario Melchiot är ny för säsongen i Wigan. Han är redan lagkapten.

William Gallas kom till Arsenal från Chelsea förra sommaren. Han är numera lagkapten i Wengers lag.

Så sent som dryga veckan före ligapremiären tog Liam Ridgewell klivet till Birmingham från största rivalen, lokalkonkurrenten Aston Villa. I söndags bar han bindeln för The Brums.

Det var några exempel på kaptensval jag har svårt att köpa.

En lagkapten ska inte bara vara en erfaren spelare som är en ledare inom gruppen, snackar med domaren och väljer sida på myntet i slantsinglingen. För mig ska lagkaptenen symbolisera klubben. Han ska han ha varit klubben trogen under en längre tid. Han ska verkligen veta vad det innebär att representera klubben. Han får väldigt gärna vara en egen produkt som är fostrad i klubben och uppväxt i staden.

Det sistnämnda är något jag finner en väldigt stor charm i. Jag gillar när spelare går igenom ungdomslagen upp till A-laget. Kanske beror det på att jag är Manchester United-supporter.

Jag tror att alla fans, oavsett lag, vill se en hometown lad som kapten. Det var till stor del Gary Nevilles bakgrund som Manchestergrabb och egen produkt som gjorde att han, och inte Ruud, som bar bindeln i matcherna mellan Roy Keanes avsked och nämnandet av ny lagkapten, fick bindeln på permanent basis. Det är precis så det ska vara.

Jag begriper inte hur i hela friden man kan bli lagkapten efter att ha varit i en klubb i några veckor.

Tacka vet jag kaptener som Gary Neville, Kevin Nolan, Gareth Barry, Ledley King, John Terry och Steven Gerrard. Mer sånt!